Anledningen till varför jag skaffa min blogg från början va för att jag ville ha det lite som en dagbok. Kunna skriva det som som känns jobbigt och det som känns bra. Men nu är det så många som vet om min blogg bland mina nära att vad jag än skriver blir det frågor på det. Undrar varför jag skrev så eller va jag mena med det. Och ibland är det roligt att mina vänner läser och frågar. Men så finns det dagar som idag där jag bara vill skriva av mig men inte vill ha några frågor på varför eller frågor om hur jag tänker. Och då vet jag inte riktigt vart jag ska vända mig.

Jag älskar mina vänner men ibland har man liksom inte lust att prata med dom om allt. Ibland önska jag att jag hade någon annan att prata med helt enkelt.

Där kom jag på en sak till jag saknar med att inte ha en bättre hälft.

God natt.
Tjarå!