Ja som sagt inte ens jag är en perfekt förälder så nu hyra jag ut en skrikande, trotsig 3,5 åring.. Intresserad?

Ja fy FAAAAAN, säger jag!.. E såååå trött på skrik. Och trots. Och ja allt..!
Nog för att jag visste vad jag gav mig in på med tanke på att jag hade två bebis syskon när jag fick Dockan. Men jag ville ju fan inte ta hand om skiten själv. Och jag måste säga att jag BEUNDRAR alla er ensamstående som inte har någon i er närhet som hjälper er. Jag har ju tack och lov Dockans farmor som brukar ha henne varannan helg lör-sön.
Men nu märks det att hon inte har vart där på 3 veckor. Jag spyr.
Och så blev det ju inte bättre med tanke på att hon var magsjuk hela förra veckan så vi va ju inte utanför dörren på 5 dar.

Så nu har jag lust att bygga mig ett ljudisolerat liten rum där jag kan gå in när jag bara håller på att bli tokig. Så kan hon ju skrika bäst sjutton hon vill..!

Ja det borde vara så att man fick gå en kurs innan man fick lov till att skaffa barn!.
Jag är väl medveten om att inga föräldrar är perfekta, inte heller jag. Men en sak jag ser till med min dotter är att ABSOLUT inte föra över mina problem på henne. Hur dåligt jag än mår oavsett om det är mentalt eller fysiskt så ser jag till att det inte tynger min dotter. Och det är någon som alla föräldrar både göra. Eller rättare sagt jag tycker fan att det är en självklarhet att alla föräldrar vet detta. Men öppenbarligen finns det vissa där ute som inte har en aning om detta. Helt sjukt.

Jag talar från erfarenhet. När Jag och dockans pappa gick isär så kan man lungt säga att jag blev lite crasy. Och det är jag väl medveten om, finns några saker som jag idag känner att jag kunde hanterat på ett annat sätt. Men oavsett hur jävla crasy jag va så tog jag ALDRIG ut detta över min dotter.

För det för mig är oacceptabelt.