Ibland känner jag mig som världens dummaste och klantigast person ever!
Det är så att dockan råkade av misstag se sin cykel som hon skulle få i present när hon fyller år i helgen. Jag berättar ju självklart vilka det är som har köpt den till henne, Farmor, Farbror & Pappa..

Hon blev ju självklart lycklig och ville helst dela ut pussar och kramar till alla. Men det går ju inte för hon träffar ju inte sin pappa. Så efter ett långt samtal gick hon med på att vi bara skickar i väg ett sms.

Men alldeles för en stund sedan gjorde jag något så dumt att det värker i hjärtat på mig.
Cykeln har ju inga stödhjul ännu och så prata jag med pappan över sms nyss där han säger att han löser det och att vi kanske kan få dom till helgen. Och då säger jag Mitt Dumma Fan att pappa ska fixa stödhjul till dig och att jag ska sätta på dom på cykeln till helgen. DUMMA DUMMA MIG.

Får då flyger ju Dockan upp och ropar; Då ska jag ge min pappa världens största Kram Mamma!.
Och här får ju jag snällt förklara att det inte va så jag menade. Utan att han bara ska köpa dom till henne. Men att hon inte kommer träffa honom. Och är kommer Tårarna.
Det gör så ont i mig när hon med tårar i ögonen säger, Men mamma jag har ju faktiskt inte träffat min pappa när jag är stor och det vill jag. Jag saknar ju pappa, Mamma.

Ibland känner jag att jag borde hålla min stora trut stängd. Va detta verkligen nödvändigt av mig. Kunde jag inte tänkt efter på vilka ord jag skulle använda innan.

Ne nu får jag gå till Dockan i sovan som snyftar från och till!.

---