Jag hatar att behöva tänka på vart jag lägger var enda JÄVLA krona!. Jag är så trött på att inte kunna ta mitt JÄVLA körkort. Jag hatar att jag inte kan köpa mitt JÄVLA hus som jag så gärna vill ha. Jag avskyr att jag inte kan boka den där JÄVLA resan jag vill göra. Jag bara HATAR HELA JÄVLA SKITEN!. Just nu är jag så jävla trött på hela mitt jävla idiotiska liv!. Ibland undrar jag fan hur jag tänkt när jag sket i skolan? När jag la mina körkortspengar på sprit? Ibland undrar jag fan också hur jag tänkte när jag skaffa barn i så ung ålder? (Inte för att jag önska henne ogjord för jag älskar henne mer än något annat). Men jag skulle aldrig råda någon annan att skaffa barn så tidigt. Hela livet blir ju knas. Och sen att jag står helt fukking jävla ensam med det gör ju inte saken bättre. För att få allt det där jag vill ha behöver jag ju ett jobb, eller hur? Men hur fan ska det gå till då? När jag måste ta hänsyn till att jag inte kan jobba hur som helst?. Jag kan inte jobba kvällar eller helger eftersom jag inte har en andra hälft som kan ta hand om Dockan. Jag kan inte heller jobba med vad som helst med tanke på att alla jävla fukking jobb idag behöver man arbetslivserfarenhet på typ 25 år! Och dom jobb jag vill ha så har jag ju fan inte gått klart utbildningen till! Eller så är det så dumma arbetstider att jag inte kan för då finns det ingen barnomsorg till Dockan. Jag brukar fan va en glad människa som alltid tänker positivt och som alltid har mottot "Att det löser sig". Men JUST FUKKING JÄVLA NU KÄNNER JAG ATT NU ORKAR JAG FAN INTE MER!.

Puuust!. Kände att jag bara ville säga det. Få ur mig det liksom!. Så nu känns det genast lite bättre. Tack för att ni lyssna! Tjarå!

:)