Har tänkt på en sak idag.
Ni vet man går cirka 18 år och väntar på att bli vuxen. Men är det inte lustigt att vissa aldrig riktigt växer upp?
Nog för att dom kanske har räkningar att betala, kanske ett hus & barn, Men ändå så beter dom sig som trotsiga tonåringar. Dom vill att man behandlar dom med respekt & ser dom som vuxna människor, Men hur gör man det när dom är barnrumpor innersinne. Kanske till och med utan att riktigt fatta det själv?.

Jag är allt för att man ska ha kvar sin barnasinne i vilken ålder som helst. Men jag tycker att man kan kalla sig vuxen den dagen man vet när det är tillfälle att plocka fram den egenskapen och veta när man inte ska det.
Man kan kalla sig vuxen dagen man verkligen förstår va pengar är värda och veta vilka hål man ska fylla först dom med. Tex inte supa upp pengarna man ska ha till hyran o.s.v ...

Dagen man kan kalla sig vuxen är när man kan stå för att ibland vill man va liten och mamma (eller pappa) är den bästa i världen och man verkligen behöver dom. Dagen man förstår att man kan gå till dom och rådfråga men inte låta dom fatta beslut.

Ja vissa människor växer aldrig upp. Tragiskt nog.