För det mesta känner jag att jag inte vill ha fler barn. Utan att det räcker med den Dockan jag har. (Om man nu inte träffar en kille som absolut vill ha, Men skulle han inte det hade det inte gjort mig något).

Men igår träffa jag min Morbrors lille son Hemi. Och jösses va söt han e. Och så liten!.
Och idag visa Jojo bilder på Hennes Kusin Elinas bebis, Också så himla söt!.

Och när man ser alla dessa söta små bebisar så känner man allt att man vill ha en liten till. En sötnöt som kan somna på ens mage. Eller höra det första skrattet!. Nu saknar jag tiden då min trotsiga lilla Docka va bebis. Och när hon va bebis kunde jag inte vänta tills hon blev stor och kunde prata och springa runt.
Det är lätt att vara efterklok!


Dockan♥

Tjarå!

Jag har hört folk säga att männiksor inte får mer motgångar än vad dom klarar av och jag brukar själv använda detta uttryck för att orka med all skit. Men ibland känner jag faktiskt att livet är för jävla orättvist.

Inte nog med att min morfar gick bort för ett tag sedan och jag ska orka med begravningen imorgon så kommer jag troligtvis ligga bak i min ekonomi med alldeles för mycket pengar denna månaden så nu har jag magont för hyran också. Och som om det inte va nog så ska ju självklart den där jävla deklarationen komma med skit nyheter också. Ja men varsegod att betala in 1200. Tack!. Kanske inte är så mycket pengar för en vanlig dödlig men för mig just nu är det fan det. Sitter med en för hög hyra och för lite inkomst. Matematiken går liksom inte ihop.

Jag måste verkligen få bytt min lägenhet. Om dom bara kunde ta och rappa på lite! Måste flytta NU!.

Så om det råkar va någon vänlig miljonär som läser min blogg så kan ni ju se min som ett litet välgörenhets endamål och skänka min en eller två miljonen. ;).

Tjarå!

Imorgon blir det tillbaka till verkligheten då. Jobb hela dan. Lite skönt faktiskt och få tänka på något annat. Känns som jag inte gjort annat på flera dagar. Kanske låter konstigt för er som inte känner mig och min familj men hade faktiskt inte tror att det skulle slå så hårt hela denna grejen med morfar.

Kommer ju också något bra ut av det. Min syster har börjat höra av sig lite mer och kommer och hälsar på. Har alltid lika kul med henne. :).

Men nu blir det snart sängen, är helt slut.

Tjarå!

Måste verkligen få ur mig detta.
Sitter just nu i ett mörkt hus hemma hos min mamma, ensam. Vart är mina vänner?.

En vanlig helg hade jag vart lite bitter för att ingen vill hitta på något när jag sitter själv, är rastlös och mår allmänt skit. Men det hade vart glömt tills på söndagen eftersom jag också förstår att ni är trötta efter jobb en vecka eller bara vill ta det lungt med respektive. Men just denna helgen kan jag fakstikt inte släppa att mina vänner väljer att lämna mig ensam. Definitivt inte dom vänner jag fakstikt fråga om dom kunde hitta på något med mig.

Jag säger inte att jag är en perfekt vän, jag har mina brister jag också. Kanske inte vet vilka alla är men jag är inte naiv och tror att jag är perfekt. Men är det någonting jag är väldigt mån om är det att se till att alla mina vänner kan räkna med mig när dom mår dåligt över något. Stort som litet. Och om inte det budskapet har kommit fram känner jag mig lite misslyckad..

Och även om jag inte alltid kan komma på 5 minuter då jag har en dotter jag inte kan lämna ensam eller kanske inte har pengar till busskort. Så försöker jag se till att ni vet att ni alltid kan ringa och jag försöker lösa saker i den mån jag kan.

Men skulle jag få reda på att någon i er familj dött och ni frågar mig om jag kan vara med er Så skulle jag fan i mig göra allt för att jag skulle kunna vara så. Även om jag hade haft Dockan. Jag hade ringt till alla jag känner för att försöka fixa barnvakt och sen hade jag gjort va fan ni hade velat så länge pengar inte hade vart ett problem.

Och nu vet jag att några av er tror att jag bara är bitter för att jag inte har någon pojkvän och det har ni och måste ta hänsyn till den personen. Men..
1; Skulle eran pojkvän ha någonting emot att ni är med en vän när hon mår dåligt? I så fall tycker jag ni ska göra slut.
2; Ja visst jag kanske inte hade behövt mina vänner i den mån som jag gör idag då jag inte har en pojkvän. Hade jag haft det hade jag kunnat ventilera med honom och fått mitt stöd därifrån. MEN nu har inte jag det och räkna med att mina vänner ska finnas där i stället.
3; Även om jag hade har en pojkvän. Hade det vart ni som satt i min sits hade jag fortfarande gjort allt för att jag skulle kunna få er att må lite bättre.

För som jag ser det är de det man har vänner till, Eller?..

Det jag ville få fram är alltså. Tycker ni jag ska sitta ensam idag? Tycker ni att det är så Vänner göra?.

---

Och så kan jag ju även tilläga att om ni blir arga för detta inlägget på MIN blogg så behöver ni faktiskt inte höra av er till mig igen. Dels för att som sagt Min blogg och jag skriver om va sjutton ja vill. Och blir ni arga har ju uppenbarligen inte mitt budskap kommit fram och då orkar jag inte lägga någon energi på er ändå.
Personen som jag vill ha i min omgivning skulle förstå att detta inte är rätt sätt att behandla en vän på.

---

Men nu ska jag dra täcket över huvudet och torka bort mina tårar och hoppas på att denna månaden går fort!

Igår när jag hämta Dockan från dagis så såg hon att jag va lite ledsen och hon frågar mig då varför. Och jag berätta för henne att jag va lite ledsen eftersom min morfar hade blivit en stjärna. Och hon fundera en stund och så sa hon till mig;
-Men Mamma, du kan va låna en bit av min morfar så slipper du va ledsen. Och om du vill kan du låna hela en stund för jag behöver inte han just nu. Men jag vill gärna ha tillbaka han.

Ja, va ska man säga.

Hon går mig på nerverna nästan jämnt men oj vad jag älskar henne!

Det är lite underligt hur livet spelas ut ibland.
Fick en glad nyhet i tisdags att en av mina Morbröder hade fått en välskapt liten son. Hur kul som helst :)
Kom dock på att jag tror inte ens att jag har träffat hans flickvän, Hhaha. Så tajta va vi.

Men idag fick jag ett annat besked som inte va så lyckligt. Min Morfar gick bort inatt. Inte för att jag har vidrare bra relation med honom dom senaste åren men det är ju ändå min morfar. Och ska jag va helt ärlig trodde jag inte att det skulle ta så hårt som det gjorde.

Inom loppet av 3 dagar har mycket förändrats i vår släkt.

R.I.P Morfar!

Nu va det igång igen... E så att Dockan för några veckor sedan spydde helt utan andledning. Men sen sluta det och hon börja äta normalt igen. Och nej det va inte magsjuka då det inte kom sammanshängade alla gånger hon spydde. Men i alla fall. Trodde som sagt det va över till i morse klockan 5 när jag vaknar i ett ryck till den berömda hostningen som betyder att man ska ta och springa till toan med henne. Och mycket riktigt så spydde hon. Men nu ett par timmar senare och lite mer sömn så är hon sitt vanliga jag. Alltså inte magsjuka denna gången heller.
Så nu har jag i alla fall fått tummen ur och beställt tid hos Doktorn på onsdag så får vi se om vi inte kan lista ut va detta är förnågot. Jag är ju lite inne på GlutenIntolerands eller MjölkAllergi, tänkte jag skulle propsa på ett test som utesluter det första i alla fall. Om inte doktorn kommer med en annan diagnos som verkar vettig då.. Men om det är någon av dessa två så måste jag ju erkänna att jag inte alls blir lycklig. Fy sjutton för att lägga om kost och allt till min kräsna lilla skit unge!.

---

Tjarå!